Jag håller på och botar en fobi. En ytterst olämplig fobi för en småbarnsförälder som jag. De senaste veckorna har Lilla och Stora därför haft åtminstonde två upplåsta föremåla att leka med. Inte i närheten av så sprängfyllda som den här ovan, men ändå.

Stora konstaterade dock att den sista var helt "pyst" idag och för första gågnen någonsin i mitt liv utbrats jag meningen: "Å nej, ballongerna är slut". Vilket framsteg