Jag bor inte direkt på landet, jag vet. Men mer på landet än så här har jag aldrig bott. Jag är van att mina apostlahästar kan ta mig dit jag behöver. Till saken hör att jag dessutom är en harig bilförare, i halka och mörker i alla fall.
Dagarna på landet flyter ihop när man inte tar sig för att åka någon annanstans. Jag trivs hemma men det blir lite långsamt. Lilla och Stora har dessutom varit lite skruttiga och vi har isolerat oss. Snart måste vi ut ur bubblan...
3 kommentarer:
Vet hur det är.Är man hemma (nästan) jämt så vet man ofta inte vilken dag det är eller när olika saker hände. Idag har jag trott att det är Fredag i morgon och fick på så sätt en extra dag, passar utmärkt då vi stressar runt inför isoleringshantverkaren på Måndag. - kram
ps. snyt nu barnen ordentligt så dom hinner bli bra tills vi ses (fast vi blev inte smittade sist)
Men hallå där, jag visste inte att du bloggade igen. Kul! Trivs ni i huset...förutom att du bor avsides ;-)
Liten: Jo jag bloggar lite försiktigt...Vi stortrivs. Älskar att bo i hus!
Skicka en kommentar