Två å

Det är något speciellt med ordet tvååring. Det märks tydligt även i skrift, de två å:na liksom sticker ut. Jag skrev det nyss på Facebook och reagerade själv. Vänta nu, ska det se ut så? Har jag stavat rätt? Det ser inte ut som något annat ord och det är väl bra det. Man blir lite varnad bara genom att läsa ordet. Två likadana vokaler efter varandra är inte så vanligt i svenska språket. Ett speciellt ord, som går sin egen väg. Precis som tvååringen.