Bad hair day

På marginalen

Jag pressar mig själv till det yttersta just nu. Humöret är inte på topp kan man lugnt säga....
Om någon timme blir det bättre igen. På fredag får jag min belöning...
Kämpar vidare.

Bloggar barnrum

Lillas rum, på beställning.



Välkommen in i "bebisens rum"





Myshörna och Nalle Puh-tavlor från Rusta. Mattan är från Bauhaus.




Väggen är målad med nån typ av "kaffe latte" färg.



Min gamla docksäng

Fast syrran har visst klottrat sitt namn på den, hmm

Mjukaste elefanten från IKEA

Finaste gardintyget, också det från IKEA

Natti natti säger Lilla My

Än är det vinter kvar....

Vi försöker komma ut varje dag om det inte är på tok för kallt. Jag börjar bli dödligt less på kylan även om jag föredrar den framför mer snö. Luften är ju i alla fall så där makalöst frisk så man glömmer av att man någonsin varit trött bara man går ut och hämtar tidningen.
Kylan bevisar dagligen sin makt över mina fötter. Jag tror ALDRIG jag haft ett par skor som mina fötter hållit sig varma i när det är mer än 5 minus. Det får bli nästa års mission...

Anar vår

-23 och vårkänslor. Det kallas optimism men på denna buske syns knopparna tydligt. Hoppet finns ännu, det kanske blir vår i år också...
För övrigt frös vi nästan näsorna av oss när vi vandrade mellan huset - bilen - kyrkis. Vänligen vinter, vik hädan. Det räcker nu.

Tackar den nyfikne

 Nicke Nyfiken har börjat sälja russin-mix. Goda och inte lika onyttiga som tablettaskar. Lilla och Stora tycker de är extra goda just för att just "Nibiken" pryder asken. Vad hände med Sun-maid-flickan, liksom. Idag fick i alla fall "Nicke" rycka in som barnvakt en stund, så jag kunde få tömma kaffekoppen. Man tackar.

Lagom temperatur gjorde att förmiddagens utevistelse borde ha blivit en trevlig upplevelse om inte Stora valt att agera gnällig 3-åring. En roll som inte passar honom alls. In och grädda pannkakor och vispa grädde för att sedan klä på Lilla igen och ut med honom i vagnen. Pust. Kaffe igen och färdigställa flera timmar gammlt blogginlägg.

En hund begraven

Det ser lite läskigt ut, jag hajar till varje gång jag kommer in i vardagsrummet. En hund hänger i sitt koppel ner från vår fönsterbräda. Egentligen är det inte så farligt. Hunden har bara ramlat ner från ett berg. Hans vän isbjörnen försöker klamra sig fast i tassen. Det kommer att gå bra. Det är egentligen inte så långt ner till marken. "AAAJ, AAAJ" säger de när de till sist faller. Ovanför vännerna, i en blomkruka (ett träd) hänger en liten hund med tomteluva. Trycker man på hans mage säger han "Merry christmas, vov vov". Bara det lättar upp lite.

Senare idag blir det bak av CHOKLADbollar för stora och mig. LCHF-chokladbollar. Med LCHF-socker och LCHF-havregryn. Eller nåt...

Ett djupt andetag

Ibland blir det bara för mycket. Just nu är det dock lite för lite av en viktig detalj - sömnen. Lilla envisas med att vara respektlöst morgonpigg. Tidigare har jag lidit med andra småbarnsföräldrar som klivit upp före 05. Sagt att jag aldrig skulle palla. Stora har på och av läge, intensiv lek i 12 timmar och sömn i 12 timmar. Nu har Lilla vänt uppochner på vår värld. Tidig uppstigning och sedan ett djupt andetag för en intensiv dag. Att ha två barn är att vara ständigt osynkad.

Imorgon hoppas jag på trevlig stund i kyrkan. På torsdag, besök av fina mammor och barn.