Blickar framåt

Precis som jag önskat fick vi uppleva en fridfull jul. Inte mycket mer att säga om den faktiskt. Nytt år i fokus och jag väljer att liksom kungen vända blad och blicka framåt. Inte för att jag har nåt smutsigt i bagaget som behöver glömmas eller döljas. Men för att jag kännt mig missnöjd med en del och vill ta nya tag.

Ibland har man en förmåga att leva lite för mycket i det förflutna. Minnas ska man men inte för mycket. Att leva i nuet är också viktigt men mitt fokus riktas just nu framåt. Mot det nya och det bättre.

Dagar på landet

Jag bor inte direkt på landet, jag vet. Men mer på landet än så här har jag aldrig bott. Jag är van att mina apostlahästar kan ta mig dit jag behöver. Till saken hör att jag dessutom är en harig bilförare, i halka och mörker i alla fall.

Dagarna på landet flyter ihop när man inte tar sig för att åka någon annanstans. Jag trivs hemma men det blir lite långsamt. Lilla och Stora har dessutom varit lite skruttiga och vi har isolerat oss. Snart måste vi ut ur bubblan...

Svacka i bloggen men aktivitet i köket.

Det är väl så det ska vara inför julen. Mer tid med familjen och mycket mat och bak. Snön lyser vit påtaken och jag undrar hur mycket snö det ska vara för att man ska behöva skotta just taket.

Lilla ogillar snö och vinter. Det är svårt att gå och man blir kall. Stora älskar det. Vi har skottat upp en egen liten pulkabacke på tomten.

Jag - en tjuv?

Jag är en vän av ordning. Jag följer regler och gör som man ska. Ofta drabbas jag av en känsla som säger mig att jag gör något som man inte får, fast jag inte gör det.

Storhandling på Maxi. Jag gräver i högen av brödpåsar för att hitta den med bäst datum på. Jag känner mig nöjd när jag hittar en som det står 22 november på. Det fanns både 19 och 20 november så 22 måste ju vara hyperfärskt! Jag lägger ner påsen i vagnen och drabbas plötligt av känlsan, får man göra så här? Kommer jag snart att känna en hand på min axel och höra en mörk röst:

Hallå där....lägg genast tillbaka 22:an och ta en 19 istället.

När lugnet sänker sig

Sviterna från tidsomställnigen är fortfarande tydliga. Stora vill sova. Men för att Stora ska kunna sova måste Lilla ligga i sin säng, och det vill inte Lilla. Lilla är pigg och vill leka på Storas rum. Dilemma. Till slut går det ändå. Lilla går ner och dricker sin välling.

När lugnet lägger sig över gula huset sjunker mamman ihop på en stol i köket. Bloggar lite, och sedan vidare mot soffan och filten.

Nattlig harmoni

En harmonisk natt, hur skulle den se ut? Sömn, ostörd. I natt har familjen fått uppleva den mest harmoniska natten på över ett år. Vi tackar och bockar.

Stora ser på Bolibompa. Lilla drar ur kontakten till TV:n. Harmonin är som bortblåst...

Sommar

Jag bloggar om sommar istället för vinter. Stoppar huvudet i sanden och vägrar inse. Det är snart vår.

Vi har vinbär på tomten men har inte fått smaka eftersom vi flyttade in eftet säsongens slut. Stora kan spendera timmar i vinbärsbuskar och plocka, äta, njuta. Längta...

Att leva tillsammans

För att man ska kunna leva tillsammans med andra människor är det viktigt att man lär sig acceptera och respektera varandra. När man lever själv kan man ha sitt hem inrett och organiserat precis som man vill men så fort man blir två måste man kompromissa.

På senare tid har jag insett att det inte heller bara är vi två som har åsikter om var saker ska stå. Vi blir liksom fler och fler som är med och bestämmer. Helt plötsligt inser man att "Jaha, där står det en sån"...

Morgon med LCHF

Dags att ta tag i de goda vanorna igen och byta ut kolhydraterna mot fett. Bara man kommer igång så är det ingen konst, tvärt om går det smidigt som bara den.

Frukosten består av turkisk youghurt med rostade mandlar, rostad kokos och solrosfrön. Inte äckligt på en fläck!

Jag håller på och botar en fobi. En ytterst olämplig fobi för en småbarnsförälder som jag. De senaste veckorna har Lilla och Stora därför haft åtminstonde två upplåsta föremåla att leka med. Inte i närheten av så sprängfyllda som den här ovan, men ändå.

Stora konstaterade dock att den sista var helt "pyst" idag och för första gågnen någonsin i mitt liv utbrats jag meningen: "Å nej, ballongerna är slut". Vilket framsteg

Yes

Nyligen har två av mina favoritbloggare poppat bebis. Så plötsligt dyker det upp ett nytt preggo. Najs, så har man en ny graviditet att följa då.

Stora och jag har gjort vårt bästa för att hålla den nya lördasgtraditionen N****Bollar vid liv. Dom blev rackarns goda idag, tyvärr...

Tidig

Vi har inte anpassat oss till den nya tiden. Vi vaknar klockan 5 och bryr oss inte om att det är vintertid.

Morgnarna blir allt annat än fartfyllda. Vi äter frukost i flera omgångar. Stora ser Bolibompa och Lilla dansar framför tv:n. Slappt och gäspigt.

Vissa dagar

Ibland känns harmonin långt borta. Mycket beror på mig själv, en konstig inbyygd mekanism som motarbetar känslan av harmoni. Gräset är alltid grönare på andra sidan. Helgens uppgift till mig själv är att välkomna harmonin.

Andra dagar är bättre. Jag ser vad jag har och blir varse om vad andra inte har. Tacksam igen.

På tork

Tidningsbudet har en uppgift: Lägga tidningen i brevlådan. Tydligen en mycket svår uppgift då jag i morse på väg till dagis hittade den i en vattenpöl.

Del ett gick inte att rädda. Del två och tre ligger på tork.

Köttfärssås på LCHF:vis

Även om jag kom av mig kring flytten så kör jag nu åter ganska strikt på LCHF. Sockret måste bort ur både kropp och knopp. Det gör mig irriterad och arg. Inte kul för någon....

Frukosten består av turkisk youghurt med rostade madlar och kokos. En frukost man håller sig supermätt på fram till lunch, minst. Idag blev det överbliven köttfärssås från igår. Dock kan man inte äta pasta men jag fick ett supertips från en annan LCHF:are att koka strimlad vitkål lite lagom aldente och ha till ist.
Gott! Ett perfekt tips för en köttfärsälkare som jag.

Lina möter Lotte

Söndagen får avslutas med en god pastarätt från Linas matkasse.
På finaste tallriken.

Hjälpa till

Vårt sovrum börjar ta form. Två små byråer är på plats som ska fungera som sängbord. På sikt ska de också få lite vit färg på sig och nya knoppar. Bild kommer snart på det.

Lilla gör gärna allt som mamma gör, skruvar ihop byråer till exempel. Allt blir ju så mycket roligare när man är två som hjälps åt. Dessutom går det fortare....eller inte.

Bruna små bollar med vita prickar

Kalla dem vad du vill. Jag skriver inte vad det heter hos oss. I fredags bakade i alla fall jag och Stora goda bollar som vi mumsade i oss. Först fick det bli en promenad till den lokala macken i samhället för att komplettera. Det var en uppfriskande promenad för mig som drog syskonvagn. Avslappnande tyckte Lilla och Stora och passade på att vila ögonen en stund...

Pigga och utvilade, laddade för bak när vi kom hem med andra ord. En sockerkick på det och sedan var en lugn fredagkväll inte att tänka på...

Dagens

DAGENS VILL HA:  Nya köksluckor. Gult är så fult...
DAGENS KLÄDSEL:  Långkalsonger, nattlinne och kofta. So far.
DAGENS SMINK:  Eh...
DAGENS FRISYR: Kul att ni frågar. Somnade med blött hår igår...
DAGENS HÄNDELSE: Sambon ska sätta upp hatthyllan.
DAGENS LÅT: "Vi bor på landet".
DAGENS PLANER: Hatthyllan. Promenad. Kratta löv.
DAGENS SAKNAD: Släkten hade ju kunnat vara lite närmare...
DAGENS DUMMASTE:  Att det fortfarande står några kartonger med grejor i och surar.
DAGENS SJUKA: Lite snuvigt.
DAGENS DROG: Finns bara kaffe.
DAGENS ROLIGASTE: Lillas skratt. Så smittande.
DAGENS FAVORIT: Mitt nya objektiv till kameran.
DAGENS KÖP: Inga köp idag vad jag vet.
DAGENS HUMÖR: Bra.
DAGENS ORD: Höst.

Det fina vädret bara fortsätter. Tacksam för det.

Kvarglömd

Byggare Bob verkar ha glömt Kranis bakom vårt element.
Stackars...

Min färg var orange

Det kan vara hösten, men den senaste tiden har jag fått nåt typ av dille på orange. Idag hade jag tänkt ta en rask promenad i mina nya omgivningar men istället blev det en långsamt lunk men kameran i högsta hugg. Det fantastiska vädret gjorde det orangea (stavning?) ännu mera oranget (men herregud, stavas det så?).

Varje dag upptäcker jag nya saker i vår trädgård. Det är så underbart härligt att ha en egen tomt med egna små träd och buskar. Helt nytt för mig.

Mycket nu

Det är mycket, och jag är trött. Vi lever för fullt i huset och på gården. Hösten visar sig från sin allra bästa sida.

På plats

Vi är äntligen på plats i huset. Släkten kom och gick och när de hade åkt hade vi ett nytt hem. Nu återstår diverse organiseringsarbete vilket är kul. Dock hade det blivit ännu roligare med en skopa energi i kroppen.

Lilla fyller 1 år idag och jag förundras över tiden som går.

Wacko

Fick godkänt på mina fotouppgifter, puh. Nästa veckas uppgift är att fota tre papperstussar på ett vitt papper. Sju gpnger om dagen i en vecka. Wacko.

Jag har ju ändå inget för mig den här veckan så varför inte?

Lång som en stång eller kort som en ...tjock?

Min målar. Måla, passa barn, måla passa barn. Sambon och jag turas om. Sambon är mer effektiv i målning, behöver inte kliva upp och, ner på stolen hela tiden. Jag är mer effektiv på barnpassning.....Men vi turas om ändå, allt för jämnlikheten.

Jag stressar för att hinna med bilderna till kursen. Blir missnöjd och skäms för att jag mailar in i sista sekunden. Tar ett djupt andetag och hoppas på att nån fotat sämre än jag...

Ja må jag leva.

31 är en aktningsvärd ålder. Stora, Lilla och jag firar med miniäppelpaj, i muffinsformar. Detta för att alla pajformar och övriga formar är nerpackade. Ikväll blir det svampsås och rödvin på svärisarnas inrådan. Tack!

Fast först ska det rivas tapet i gula huset. Förstås

Kurs med Kurt. Flytt till nytt.

Jag har börjat på kurs. Foto-kurs för systemkamera och första tillfället var igår. Underbart att sitta 2,5 h och lära sig om något jätteintressant som inte alls har med barn att göra.

Imorgon får vi äntligen tillgång till vårt hus. En vecka vigs till målning innan det stora flyttlasset går av stapeln nästa lördag. Eftersom vi får uppgifter i kursen blir det till att kombinera målning, flytt och foto.

Tid för frukost

Stora äter frukost, skinkmacka. Men det är inte bara Stora som äter. Elefanten, flodhästen, lilla flodhästen, dinosaurien och Annika (Pippis kompis) vill också ha macka. Frukosten tar lång tid när så många ska dela på en macka. Mamma har tålamod...

Att välja

Det har varit mycket att ta ställning till på senaste tiden. Inte minns igår. Många var vi som tog vårt ansvar och röstade mot främlingsfientligheten.

Tyvärr räckte vi inte till.

Inte helt självklar

Jag vet inte riktigt var jag har mig. Jag är lite diffus och suddig i kanten.



Ibland får man stanna upp och känna efter var man har sin plats.

Blomma

Mina blommor får ofta påhälsning av diverse djur. Jag löste det genom att köpa plastblommor till Stora. Han blev glad och tyckte dom luktade gott.

Hösten forstätter att inbringa lugn och kraft. Jag andas. Saker faller på plats och de som inte gör det låter jag vara. No worries. Gubben fortsätter banka.

Mammas samvete

Vad är det med oss mammor och vårt dåliga samvete? Mitt sätter käppar i hjulen för mig hela tiden.

Jag har kommit till viktiga insikter, med och utan hjälp från andra. Det dåliga samvetet verka höra till, men man får akta sig att låta det trycka ner en. Som mamma är man sin egen största kritiker, och man är så hård...
Aldrig skulle jag dömma någon annan som jag dömmer mig själv.

Kämpar mot socker

Min kamp mot sockret verkar aldrig ta slut. Det är bara att inse, socker-djävulen kommer alltid att sitta på min axel och viska "lösgodis" och "rostat bröd". Jag tvingas lära mig att leva med honom. Kanske bli hans vän...

Choklad med hög kakaohalt. Det är det enda godis jag tillåter mig själv att köpa och äta. Jag är duktig. Men choklad kan lätt bli bittert i längden. Jag är dock inte bitter, utan tacksam.

Nån sorts vändning

Det ljusnar. Hösten har inneburit vår i sinnet. Luften blir klarare och en gnutta harmoni infinner sig då och då.

Sommaren i all sin ära men jag gillar faktiskt hösten med den klara luften och de vackra färgerna. En ny energi till allt som varit så varmt och stillastående. Den här hösten innebär också början på nåt nytt, vi kommer ut i vår egen trädgård. Vi får utrymme att röra oss på kan hitta nya platser.

Misslyckat fredagsmys.

Fredag innebär pop-corn och film för Stora och middag efter barnen har somnat för oss. Idag blev den första delen lite misslyckad eftersom Stora och jag haft film-i-soffan-dag hela dagen och behovet av film därav var en aning mättat.

Den andra delen ser jag dock fram emot med förväntan.

Kall och slapp

Ja alltså jag fryser. Och är förkyld trött och lite less. Inget värre....

Just nu: Lilla sover och Stora leker. Allt hade varit harmoniskt om inte surgubben och barnhataren under bankade så förbannat i golvet. Gubbjävel.

Höst

Nu är hösten här, det känns i luften.

Stora och Lilla är snoriga och jag bönar och ber att bacillerna ska hålla sig borta från mig. Huset hägrar och hägrar. Lägenheten blir inte såld.

En liten sko

Det fanns ett par skor efter Stora som Lilla skulle ärva. Jag hade ställt fram båda i god tid före "promendpremiären". Dock försvann den ena snabbt och när premiären infunntit sig var Lilla skolös. Idag kom så skon äntligen fram.

Den återfanns på en plats inte långt ifrån försvinnandet, nämligen bakom skohyllan. En plats som tidigare genomsökts flera gånger utan resultat. Varför är det så?

Kaffe och Kalle Anka

Stora och jag pustar efter första morgonpasset. Han med Kalle Anka-film och jag med Kaffe, Facebook och bloggar.

Aldrig är det så lugnt som när den ene sover....

Tålamod till tusen

Jag har ett fantastiskt tålamod. Ibland i alla fall. Just nu är jag själv med barnen i en dryg vecka. Då är det bara att koppla in turbotålamodet.

Det finns ingen som kommer hem och kan ta över, mitt tålamod måste räcka. Räcka till och bli över, så jag kan täcka upp för mig själv.

Energi

Jag ser en massa saker som tarmin energi just nu. En tom skål som innehållit russin. Ett täcke i soffan. Filmer som ligger ovanpå tv-möbeln istället för innuti. Osv.....
Kan man borttse från dessa och ändå uppleva en harmoni?

Harmoni

En tillvaro utan harmoni blir inte dräglig. Därför eftersträvar jag just Harmoni. Kort och gott.